Källa-filter-perspektivet & akustisk analys av tal

Analys som delar upp en sammansatt svängning i ett antal enkla svängningar (sinussvängningar)

Enkel svängning

(frekvens-amplitud-diagram, FA-diagram)

Jämna avstånd mellan strecken i sammansatta periodiska svängningar

Konturlinje, den kurva som mjukt följer deltonernas toppar

Hörs som väsning

Hörs som knäppning

Tonande källa, bruskälla och pulskälla

Förstärkning

Resonansrum

Missgynnande funktion

Ett mått på resonatorns (eller filtrets) selektivitet

Energiområden av begränsat frekvensomfång som förstärkts genom resonans i talröret

Viktigaste formantegenskapen! Avläses mitt under toppen

Avläses i dB utmed amplitudaxeln

Det vanligaste och viktigaste akustiska diagrammet

Lodrät strimmighet i tonande ljudsegment (glottispulserna)

Vågrät strimmighet i tonande ljudsegment (deltonerna)

Att alla språkljud bildas i två oberoende led: 1) uppkomsten vid ljudkällan när en luftström stöter på hinder i talapparaten, och 2) omformningen i filtret (resonatorn) när vi artikulerar, t.ex. en vokal.

X-axeln anger frekvens och y-axeln amplitud. Varje enkel svängning i ett ljud representeras av en stapel på ett visst ställe längs frekvensaxeln där svängningen har sin ljudenergi. Ju högre stapel desto större ljudenergi.

Grundtonen är komponenten med lägst frekvens och representeras av strecket längst till vänster i ett spektrum, och de övriga ljudkomponenterna i detta slags ljud kallas för övertoner.

Spektra av brusljud utmärks av att det är oändligt tätt mellan strecken eftersom ljudvågen svänger vid varje frekvens. Spektra av enkla toner utmärks av ett enda streck.

Enveloppen representerar ljudenergins fördelning på olika frekvenser. Detta är den viktigaste fonetiska akustiska aspekten, och kallas också ljudets spektrala profil.

Ljudkällor i tal finns av tre slag: tonande källa (bildas alltid i glottis), bruskälla och pulskälla (båda dessa kan bildas på en mängd olika ställen, från röstspringan till läpparna.

Resonans uppstår vid bunden svängning när man tillför energi i en takt (eller fas) som stämmer överens med det svängande systemets egenfrekvens.

Främst genom att ändra på de artikulatoriska egenskaperna hos talrörets resonator, dvs vi ändrar på talrörets längd och form.