Konsonanters akustiska mönster

Vokaler är uppbyggda av lodrät strimmighet. Konsonanter består också av sådan strimmighet samt brus, puls eller tystnad i kombination eller separat.

F1 är i regel lägre i konsonanter än i vokaler, dvs under ca 300 Hz. F1 är stark i alla tonande konsonanter, men normalt inte i tonlösa obstruenter. Konsonanter har generellt mindre intensitet än vokaler, med inbördes stora intensitetsskillnader.

Sonoranter och vokaler utmärks båda av enbart lodrät strimmighet som akustisk finstruktur och tydlig F1, men på grund av hinder i talröret utmärks sonoranter akustiskt av mindre total energi.

Nasaler och lateraler har i regel högre F1 än glidljud. Glidljudens formanter tenderar att vara dynamiska i både frekvens och styrka, medan nasaler och lateraler ofta är mer stabila, och tenderar också att ha mer abrupta övergångar till sina grannvokaler före och efter.

F2s frekvensvärde

I alla frikativor ingår råmaterialet oregelbunden finstruktur, vilket ibland samlas i tydliga formanter och ibland bildar breda energiplatåer.

Sibilanterna utmärks akustiskt av en vidsträckt, stark energiplatå som avslutas tvärt med en brant mot låga frekvenser. Detta mönster ser ut som högpassfiltrerat brus.