Lingvistik

Ett sätt att medvetet eller omedvetet förhålla sig artfränder och andra organismer i omgivningen och påverka deras: agerande, relationen till dem och deras uppfattning.

evolutionärt äldre, delat med andra djur. Står bara delvis under medveten kontroll. Permanenta signaler, återger permanenta egenskaper, grupptillhörighet, kön. Permanenta signaler förstärks/överdrivs i mänskliga kulturer även med olika artefakter: kläder och smink.

evolutionärt yngre system, speciell för människan, kan styras medvetet. Temporära signaler, återger tillfälliga tillstånd, ansiktsuttryck, rodnad. Temporära signaler: kroppsspråk, tex känslor, gester, ansiktsuttryck mm. Kroppsspråk uttrycker relation till lyssnaren, känslor, betydelser och inställning till det sagda.

Vi uppfattar och hör att det finns vokaler och konsonanter när vi börjar höra ett språk som vi inte kan. Det är som en ström när man hör ett språk som man inte förstår - det är bara ljud.

2 ord med samma betydelse. ex springa - löpa

2 ord med motsatt betydelse. ex stor - liten

överordnat begrepp, ord vars betydelse omfattar ett mer specifikt ords betydelse. ex: träd är hyperonym till ek och blomma är hyperonym till ros.

underordnet begrepp, motsatsen till hyperonym. ex: katt är hyponym till djur.

del av helhet. ex: ett tak är meronym till ett hus.

att man identifierar olika saker runt omkring sig i olika kategorier per automatik. ex: en fågel har vingar, fjädrar, flyger osv.

typiska kännetecken.

var lagom informativ, var sanningsenlig, var relevant och var tydlig.

ord som låter som det representerar. ex mjau - katt, bang - smäll osv.

ett tecken är ikoniskt om det finns en icke-godtycklig koppling mellan tecknet och betydelse, betydelse skapas genom likhet mellan tecken och betecknat.

från, till…?

jag, mig. om ordet är subjekt eller objekt. skillnaden mellan jag och mig är kasus för att jag är subjekt och mig är objekt. (s.191)

förfluten tid

plocka isär

kan ha lexikal eller grammatisk betydelse, kan vara fria eller bundna.

grundbetydelsen, alltså rödvin och vinröd. beskriver huvudkategorin.

ett sätt att utifrån ett ord skapa nya, besläktade ord. ex: från ordet “vän” kan man genom avledning skapa till exempel följande ord: vänlig, vänlighet, ovän, ovänlig, ovänlighet.

olika besläktade former av ett ord som används i olika grammatiska sammanhang.

böjningselement som läggs till i ett ord för att skapa en böjd form (oftast på slutet av ord).

ett morfem som läggs till i ett ord för att ändra dess betydelse.

ändelse som sätts på i slutet av ett ord.

orddel, “ändelse” som sätts på i början av ett ord.

ett affix som skjuts in mellan fonemen i ett annat morfem.

den/det som utför handlingen i en sats.

en satsdel som normalt utgörs av eller innehåller satsens finita verb, ex fiskade i Erik fiskade.

en konstruktion med minst ett subjekt och predikat.

en satsdel som beskriver de ting och personer som medverkar i en sats. föremålet i handlingen.

oftast adjektiv, förekommer med verb som “vara” och “bli. beskriver handlingen.

ett eller flera ord som beskriver ett annat ord, som kallas huvudord. det går att placera antingen framför eller efter huvudordet.

beskriver verbhandlingen, hela händelsen eller talarens attityd.

metod för att analysera ords och frasers funktion i en sats utifrån satsens helhet.

baseras på (uppfattningar om) skriftspråket och ignorerar talets egenskaper.

grammatisk minnesregel som gäller placeringen av satsadverbial i bisatser för de nordiska språken. den står för “i Bisats kommer inte Före det Första finita verbet”.

måste syfta till något i en fungerande kontext. en fråga eller underliggande informatio måste komma före.

känsloladdade negativa kommentarer till en extern situation. ex “att det jämt skall vara så här!”

anakolut. 2 korrekta meningar sammanblandas.

studiet av psykologiska och neurobiologiska faktorer som möjliggör för människan att anskaffa, använda och förstå språk.

ett och samma fonem låter olika beroende på det omgärdade fonetiska sammanhanget. en effekt av tex samartikulation. gör också att vi får information om fonemet vid mer än bara en tidpunkt.

informationen om identiteten av ett visst “fonetiskt segment” är utspridd över flera akustiska segment.

majoriteten är byten av segment (fonem) och konsonanter, som står i samma position i stavelser, ord utbyten och ljud utbyten, ibland kombinationer av konsonanter eller fonologiska särdrag, ibland semantiska eller grammatiska. vanliga hos barn - evla, sjävl.

svårighet i lexikal framplockning: extremt lång paus. man vet att man vet vilket ordet är men får inte fram ljuden.

fenomen där exponering för ett stimulus påverkar ett svar på ett efterföljande stimulus, utan medveten vägledning eller avsikt. primning effekten hänvisar till den positiva eller negativa effekten av en snabbt presenterad stimulans på bearbetningen av en andra stimulus som uppträder strax efter.

vi uppfattar en bokstav snabbare om den står i ett ord än om den står ensam, vanliga ord läses snabbare än ovanliga, korta ord snabbare än långa.

börjar långt tidigare än när man säger sina första ord. tom innan vi föds. ljud utifrån går genom ett “lågpassfilter”. fostret kan plocka upp ganska komplex språkinformation.

reagerar starkare på normalt tal och sång, känslighet för språkljud. social interaktion är viktigt då barn inte kan lära sig språk endast från en skärm eller inspelning - dock kan en viss inlärning ske om de har ett annat barn att interagera med.

kan barn skilja på fonem som inte ens är relevanta för modersmålet. efter ungefär ett år är barnet inte lika längre en “universell” lyssnare; kunskap om modersmålets konsonanter tillägnas under de första 6-12 månaderna.

kan ord plockas ut ur talsignalen, och de kan förstå ord som mamma och pappa för att de har en koppling mellan ljud och betydelse i minnet. dock förvaras de flesta tidiga ordet i minnet som ett enkelt akustisk-fonetisk mönster, utan direkt koppling till betydelse.

varierar normalt mellan barn och formas snabbare hos vissa barn än andra. barn som visar tidigare koppling mellan ordform och betydelse har större ordförråd. de första orden som barnet uttalar är ord som barnet hört mest, dvs frekventa ord. vid 14 månaders ålder kan barn koppla ihop ljud och betydelse när de hör helt nya ord.

följer i samma princip samma milstolpar som hos hörande barn. gäller även i fall där föräldrarna inte pratar teckenspråk. det första tecknet kommer runt 1 års ålder och flerordsmeningar vid 2-3 års ålder. samma gäller för blinda barn.

neurobiologisk inlärningssvårighet.

ordigenkänning, stavning, flytande läsning, avkodning (av skrivna ord. svårigheter med läsförståelse samt mindre läserfarenhet vilket leder till mindre ordförråd och försämrad kunskapsinlärning. problem med fonologi och fonologiska processer. dyslexi har ingen koppling till intelligens, syn eller motivation.

störningar i produktion eller förståelse av språk.

svårt med den egna språk produktionen.

svårt med förståelsen.

uttal, spontant tal, förmågan att kunna namnge saker, egensinnig språkanvändning, parafasi, agrammatism och förloras läs-/ skrivförmåga.

den språkliga bearbetningen är lokaliseras till specifika delar av hjärnan (Brocas och Wernickes område) som kommunicerar med varandra.

område i pannloben som styr den motoriska talförmågan.

område i tinningloben som styr vissa aspekter av talförmågan.

nedsättning som innebär avvikande språkutveckling.

developmental language disorder