Röstens dimensioner A

Andningsapparatens funktion vid röstproduktion är att syresätta blodet och avlägsna koldioxid från det genom att ny luft sugs in i lungorna och gammal pressas ut.

Röstapparaten kan röras i sin helhet, främst uppåt och nedåt från sitt viloläge. Sådana rörelser påverkar de inbördes relationerna mellan olika larynxbrosk, vilket i sin tur inverkar på stämvecken och därmed rösten.

Fonation är stämveckens variation av ljudråmaterialet, dvs när röstens tonande ljudmaterial vid tal och sång ändrar tonhöjd och styrka med hjälp av muskler i stämvecken och larynx. Tryckfallet över glottis måste vara minst 2 cm vatten.

Artikulationsapparaten utgörs av munhålan och svalget, som kan varieras avsevärt m h a rörliga organ nära dem. Artikulations- och andningsapparaten motarbetar varandra vad gäller stämveckens längd och tjocklek, men de samverkar vad gäller stämveckskroppens spänning.

Areafunktionen är kurva som visar hur talrörets tvärytestorlek för ett visst ljud varierar hela vägen från munöppning till glottis.

Vid röstproduktion varierar olika musklers relativa bidrag till en viss inställning eller rörelse både mellan olika talare och inom samma individ.

Frekvens: 20–20 000 Hz, Amplitud: 0–120 dB.

Vågdiagrammet svarar ganska nära mot den faktiska ljudvågen och återspeglar på ett direkt och lättbegripligt sätt t ex distinktionen mellan periodiska och operiodiska ljud. En begränsning är dock att det inte tydligt visar av vilka frekvenser en sammansatt ljudvåg är uppbyggd. Detta är den viktigaste dimensionen inom akustiken.